“Flicka, kvinna, annan” skriven av Bernadine Evaristo tog mig med storm och seglar upp som en av de bästa romaner jag någonsin läst.

Romanens nav är den radikala pjäsförfattaren Amma. Hon ska sätta upp en pjäs på National Theatre. I publiken sitter bland andra ett gäng människor som på olika sätt är kopplade till Amma. I varje kapitel får läsaren möta en av dessa personer. Och det är otroliga människoöden. Språket flödar och historien är stark. Evaristo backar inte för svåra eller obehagliga ämnen och situationer.
Den aspekt av romanen som imponerar mest på mig är det faktum att varje person som presenteras är så väl utmejslad med en intressant historia att den skulle kunna fylla en egen roman. Och ändå stoppar Evaristo vid ett kapitel per person. Detta är definitivt imponerande och “Flicka, kvinna, annan är en roman som jag bär med mig och som jag planerar att läsa om.