Boken Bonjour tristesse skriven av Françoise Sagan blev en av de mest omtalade böckerna när den kom ut. Året var 1954 och Sagan var bara 18 år. En hel bokvärld häpnade över hur mycket denna 18-åriga kvinna visste om livet, ledan, kärleken och döden.

Boken utspelar sig under en sommar på franska Rivieran där sjuttonåriga Cécile, hennes far den livsnjutande Raymond och hans flickvän bor i en hyrd villa. Det tillbringar tiden vid havet och dagarna flyter fram i en behagligt takt tills den dag en vän till familjen kommer på besök. Helt plötsligt hotas den avslappnade livsstilen och Cécile sätter en elak plan i verket, där hon intrigerar och regisserar människorna kring henne, för att kunna bevara livet precis som hon vill ha det.

Språket är förvånansvärt exakt och trots att boken är ganska tunn är det inget som saknas. Historien är lätt att följa och miljöerna målas upp med bara några få meningar, ändå kan jag se dem framför mig.

Jag tyckte det var en helt ok bok. Väldigt roligt att ha läst den då den är så väldigt omtalad. Jag kan förstå att den skapade mycket uppmärksamhet när den kom ut, speciellt med tanke på Sagans unga ålder.