I helgen har jag varit på hemmaplan i verkliga livet. I litteraturens värld har jag däremot rest en hel del. Till Kambilis Nigeria och klanen Kennedys USA.

Lila Hibiskus, som är Chimamanda Ngozi Adichie debutroman handlar om tonårsflickan Kambili och hennes familj. Främst faderns förvrängda uppfattningar kring ont och gott och hur hans järnhand styr familjen på ett riktigt obehagligt sätt. Precis som En halv gul sol hamnar jag mitt i Nigeria och får en stark känsla för landet. Karaktärerna blir så verkliga, som om deras liv pågår på riktigt, parallellt med mitt.

Vi tolererar inga förlorare är Britt-Marie Mattssons bok om familjen Kennedy. En ambitiös bok på runt 600 sidor som tar sin början på början av 1920-talet och följer familjen fram till 2010-talet.  Personerna har sina riktiga namn och de flesta händelser som skildras har skett i verkligheten Boken är skriven i romanform för att levandegöra händelserna och skapa större frihet i berättandet, vilket jag gillar!  Jag finner klanen Kennedy och deras öden  fascinerande och har sett fram emot att läsa boken.  I skrivande stund har jag läst ganska exakt 100 sidor och mest fått följa Joe och Roses liv tillsammans.  Berättelsen har fängslat mig och jag ser fram emot att läsa vidare. Än så länge känner jag dock inte att skildringarna av karaktärerna är så starka eller övertygande att de har antagit formen av verkliga personer. Då känns Kambili och hennes familj mer som verkliga människor och kött och blod. Intressant då dessa karaktärer faktiskt är fiktiva, på riktigt.