Efter att ha läst Leva med Picasso blev jag intresserad av att läsa mer om denne konstnär och hans personlighet.

Valet föll på boken Min farfarPicasso skriven av konstnärens barnbarn Marina Picasso. Jag hoppades att boken skulle kunna ge mig mer insikt om Picasso som människa. Denna bok visade  sig dock vara ett dåligt val. Det var en av de mest bittra och enkelspåriga böcker jag någonsin läst.

Marina skildrar en tragiskt barndom där hon och hennes bror till stor del får klara sig själva medan både modern och fadern är frånvarande på olika håll. Den värsta boven i den tragiska barndomen är farfadern Picasso som trots sin rikedom och sina möjligheter aldrig brydde sig om sina barnbarn.

Jag kan visst tänka mig att Picasso var alltför självcentrerad och upptagen av sin konst för att ägna någon tid åt sina barnbarn. Men den skildring som Marina målar upp visar i första hand föräldrar som kapitalt misslyckas med sin uppgift att ta hand om sina barn.  Ett ansvar som i första hand bör ligga hos föräldrarna och inte hos en farfar, hur rik och berömd han än må vara.

Detta är en bok jag lika gärna kunde vara utan. Nu läser jag istället Dora Maar och Picasso en kärlek i ljus och mörker av Britt Ståhlberg Norée. Ett mycket bättre val!