Även årets andra utlästa bok blev en deckare, Jonas Eckel av Karin Fossum.

Det var ett inlägg på bokhora.se om Karin Fossum som gjorde att jag äntligen tog tag i att läsa en bok av henne. Det blev Jonas Eckel eftersom det är den enda bok av Karin Fossum som jag äger.

Ett dygn efter att jag påbörjat boken är de 150 sidorna utlästa. Det är en historia som jag skulle beskriva som obehaglig, vardaglig och tät.

Ur Jonas Eckels perspektiv får vi följa hans liv och främst hans relation med sin fru Lillian. Egentligen är det inte själva historien som är speciellt utan det är gestaltningen av Jonas Eckel som bär hela boken. Och det räcker. Det är en skickligt uppyggd berättelse och jag tycker att Fossums berättarstil påminner mycket om  Karin Alvtegens .

Jonas Eckel blir genom boken en högst levande person då han med en obehaglig saklighet berättar sin historia. Precis som när jag läste Älskad, saknad av Joyce Carol Oates dras jag med och glömmer bort att det är en författares ord och att Jonas Eckel är uppdiktad.

Det är en bok som gett mersmak på Fosums författarskap och jag har en känsla av att Jonas Eckel kommer stanna kvar i mitt minne en lång tid framöver.