Efter att ha varit vilse i bokvärlden en tid har jag äntligen hittat en bok som jag gillar!  Beatriz och himlakropparna av Lucía Etxbarria. Boken har blivit lika hatade av sina kritiker som hyllad av sina anhängar i hemlande Spanien. På baksidetexten kan man läsa att Lucía är en av Spaniens mest spännnande röster med sin provokativa frispråkighet.

Både bokens titel och omslag får mig på fall direkt

Handlingen utspelar sig i Madrid och i bokens centrum står Beatriz (ur vars perspektiv historien berättas) samt Mónica , Beas bästa vän och stora kärlek. Ett brett antal, sammanhängande ämnen behandlas så som vänskap, kärlek och priset på dessa. Den komplicerade relationen mellan mor och dotter. Självbild – att finna sin egen väg i djungeln av yttre och inre förväntningar. 

Språket är ojämt men när det är bra är det riktigt bra. Så där klockrent så att man önskar att man själv stod som kompositör för meningarna.