Joyce Carol Oates böcker är i en klass för sig. Jag vet ingen författare som kan mäta sig med henne, varken som historieberättare eller vad det gäller språket. Ju fler av hennes böcker som jag läser ju bättre framstår hon för mig. Dödgrävarens dotter är en av de bästa böcker jag läst. Jag kommer endast att skriva lite om dess handling då jag vill överlåta till läsaren själv att upptäcka Rebecca och hennes levnadsöde.

Dödgrävarens dotter heter Rebecca Schwart och är delvis baserad på Joyce Carol Oates farmor Blanche Morgenstern. Oates har även dedikerat boken till henne.

Genom boken på runt 600 sidor får läsaren följa Rebeccas liv, från det att hon föds i slutet av 1930-talet i New Yorks hamn till fram tills det att Rebecca är runt 60 år. Familjen Schwart kommer till USA för att undkomma nazisterna i Tyskland. Enda arbetet fadern kan få är som dödgrävare i den lilla stad där familjen slår sig ner. Det blir början på ett hårt liv för Rebecca och hennes familj. Familjen faller samman totalt och återhämtar sig aldrig, Rebecca slutar skolan och börjar arbeta. Hon möter en man som blir fader till hennes son. Inte heller denna relation blir lycklig. Tillsammans med sin son flyr hon från mannen.

Historien om Rebecca är gripande och genom hennes öde speglas kvinnans situation i stort, både hennes situation i arbets- och familjelivet. Det är en bok som jag inte tror någon kan läsas utan att beröras av. Den är skriven med mycket känsla och berättarglädje. Ännu en gång imponerar Oates med en fantastisk historia och ett välformulerat språk.

Hur mycket är sanning?

Så hur mycket av historien är då sann, i hur stor utsträckning är den baserad på Oates farmor? Det är en fråga som återkommer till mig underläsandets gång. En av orsakerna till frågan är att jag inte får ihop det med årtalen. Rebecca är född 1936 vilket gör det omöjligt för henne att vara Oates farmor då Oates själv föddes 1938.  Enligt en artikel från Expressen kultur, uppmärksammas detta med som konstaterar att ”detta är alltså inte en berättelse om Oates egen farmor, född någon gång på 1800-talet. Det som förenar farmodern med Rebecca Schwart är att även hon tillhörde en judisk immigrantfamilj som dolde sin härkomst och bytte namn vid ankomsten till USA. Dödgrävarens dotter är en roman om den livslånga saknaden av en identitet, om att leva under falskt namn och med ett påhittat förflutet, likt en evig skådespelare på livets vädjobana”.