…att komma in i boken Min älskares älskarinna av Maggie O’Farrell. Men det visade sig vara värt kämpandet!

 

Efter att ha läst hennes första bok Bara Alice blev jag helt förtrollad, både av historien och hennes sätt att skriva. 

 

O’Farrells uppföljare heter alltså Min älskares älskarinna och i denna bok får vi träffa Lily som efter en väldigt kort bekantskap med Marcus flyttar in i hans lägenhet som inneboende. Intresse uppstår mellan de båda men deras relation kompliceras av att Lily får en spöklik känsla av att någon annans närvaro i lägenheten. Denna person som lämnat synliga och osynliga avtryck i lägenheten visar sig vara Marcus före detta flickvän Sinead. Vad som skett vill Marcus inte prata om, men varför?

 

Berättelsen gjorde mig definitivt intresserad i början men sen gick den på tomgång ett bra tag. Vad som trots allt fick mig att fortsätta läsa var att jag kände ett sug efter att få veta mer om bokens karaktärer och vart handlingen skulle ta vägen.

 

Jag upplevde språket som rörigt emellanåt och undrar om det kan ha med översättningen att göra? Men så ibland kontrasteras det röriga språket med klockrena meningar, sådana som är värda att stryka under!

 

En intressant aspekt av boken är dess berättarperspektiv som skiftar. O’Farrell använder sig både av förstaperson och tredjeperson. Även tidsperspektivet skiftar. Bokens händelser utspelar sig i nutid med många tillbakablickar så det gäller att hålla reda på var i tiden man befinner sig.