Nu är jag hemma igen efter en månad i Indonesien. När jag packade upp mitt bagage insåg jag att det var en viss typ av böcker som jag valt att inte läsa under resan. Närmare bestämt det böcker som var mer faktaorienterade. Jag hade packat ned tre sådana böcker, en om mindfullness, en om att skriva och slutligen en om motivation. Innan resan hade jag en föreställning om att jag skulle ha oceaner av tid för att förkovra mig i dessa ämne. Men det blir inte ofta som man tänkt sig. Väl på plats konsumerades alla mina sinnen av nya intryck och det fanns inget utrymme för att lära sig något nytt ur en bok då allt man möter är en ny upplevelse. Så dessa böcker fick resa runt i Indonesien under en månad för att slutligen hamna hemma hos mig igen. Orsaken till att jag valde att släpa med dem hem igen är det faktum att jag planerar att läsa dem, vid något tillfälle. Däremot slukade jag en del skönlitterära böcker under resan.

Skugga

Jag började med att läsa Skugga av Karin Alvtegen, en bok jag sparat just för att läsa den under resan. Som alltid fångades jag av hennes historier. Denna bok tar sig an frågor om människors skuld, hur deras handlingar får oanade konsekvenser. Hur mycket vår bakgrund präglar de beslut vi fattar och hur svårt det är att ändra kurs när något gått snett.  Alvtegen har skapat en unik historia om människors mörka sidor och det förflutnas makt över nutiden. Jag blir speciellt imponerad av personporträttet av Kristoffer. Alvtegen är en skicklig berättare och språket är riktigt bra! En bok som överraskar. Vill du veta mer om Karin Alvtegen och hennes verk? Kolla in hennes hemsida: http://www.karinalvtegen.com/

Efter att ha läst en psykologisk thriller ville jag läsa en “snällare” bok. Det blev Berlinerpopplarna av Anne B. Ragde. Berlinerpopplarna är den första boken i en romantriologi. Jag hade ganska höga förväntningar då jag läst att denna bok blivit väldigt väl mottagen av både läsare och kritiker. Men jag blev inte imponerad Berlinerpopplarna var helt ok, småmysig men inte wow. Boken utspelar sig i Norge och handlar om tre bröder som samlas i föräldrahemmet då modern ligger på sin dödsbädd. Själva historien uppfattar jag inte som speciellt unik. Det känns som att konceptet är gammalt. Behållningen i denna historia ligger istället i de personporträtt som målas upp av de tre högst olika bröderna. Dessa är riktigt imponerande! Trots att historien i sig inte var så intressant kommer jag förmodligen att läsa den följande boken Eremitkräftorna då jag redan har köpt den! 

Då jag läst ut Berlinerpopplarna kände jag att det var dags att läsa en bok med mer tyngd. Det blev en av mina favoritförfattare, Joyce Carol Oates och hennes bok Svart flicka, vit flicka. Denna berättelse var inte lik något annat jag läst. Genom boken får läsaren lära känna Genna och Minette, de delar rum under ett år av sin studietid. Genna är vit, uppfostrad av vänsteradikala föräldrar och är ättling till universitets grundare. Gennas  Minette är svart är dotter till en pastor och har fått möjlighet att studera vid detta college tack vare ett stipendium.  Genna försöker förtvivlat vinna Minettes vänskap, vilket inte får förväntat resultat.  Genom dessa två individer speglas det amerikanska samhället och några av dess problem unde 1970-talet. Boken handlar om klass, ras och vänskap. Det är Genna som är berättarrösten och vi får även lära känna hennes exentiska föräldrar. Det blir på så sätt en dubbel berättelse om dels behandlar relationen mellan Genna och Minette men även relationerna mellan Genna och hennes föräldrar. Ingen av dessa relationer är okomplicerade. För mig är detta en bok som tydligt visar hur präglade indivder är av sin uppfosran och samhället omkring en. Att ens handlingar sker utifrån en viss modell och vad detta får för konsekvenser. Svart flicka, vilt flicka rekomenderar jag verkligen.

Två hemsidor med mer information om Joyce carol Oates och hennes verk: http://www.harpercollins.com/author/microsite/about.aspx?authorid=7275 http://jco.usfca.edu/index.html

Odjuret

Parallellet med Svart flicka, vit flicka läste jag Odjuret, den första boken av författarparet Anders Roslund och Börge Hellström. Det är en otäck historia som målas upp, den tar sin början med två mördade barn i ett källarförråd och en känd pedofil på rymmen. Därifrån tar boken ett antal olika oanade vändningar. Händelseförloppet är intressant då det ständigt sker nya saker, det är bokens största behållning. Personporträtten är varken intressanta eller gripande. Det är något som fattas för att de ska bli levande. Kanske är det helt enkelt för många personer inblanade? En viktig aspekt av boken är att den ställer en rad samhällsintressanta frågor som hur fungerar rättsväsendet i vårt land och vems liv är värt mest? Men jag tror det kunde gjorts på ett bättre sätt.

Kär och Galen

Efter dessa allvarliga och otäcka böcker slog jag in på en helt annan linje, chicklitt! Jag läste boken Kär och galen skriven av Jennifer Crusies. I centrum för historien står Quinn som hon har för vana av att ta hand om hemlösa hundar, något hennes sambo Bill inte uppskattar. Mot Bills vilja bestämmer sig Quinn för att behålla hunden som hon döper till Katie. När Quinn är på jobbet tar Bill med sig hunden för att få den avlivad. Det skulle han inte ha gjort. Efter detta fatala beslut börjar Quinn omvärdera och ändra på både det ena och det andra i sitt liv. Detta är helt klar en Mc Donalds bok, du vet exakt vad du får och inget mer. Men om det är vad du är sugen på passar den perfekt! En lättläst måbrabok! Jag tyckte helt klart den var småmysig!

Den sista boken jag hann med under resan var deckaren Den du inte ser skriven av Marie Jungstedt. Det är hennes första bok i en serie som alla utspelar sig på Gotland med samma personer i huvudrollerna. Då jag besökte Gotland för första gången i sommras och blev omåttligt förälskad i ön såg jag fram emot att läsa en deckare som utspelade sig just där. Tyvärr måste jag säga att jag blev varken imponerad av Gotlandsskildringarna eller bokens handling. Skildringarna av ön känns påklistrade som en utomstående person som berättar om ön och dess egenheter, något av en turistskildring. Det känns inte äkta. Bokens handling hade potential men den är förutsägbar och känns som något jag läst tidigare. Men jag tror att jag trots allt ska ge hennes böcker en chans till, kanske…