En av de få böcker jag läste under min graviditet var Sommarboken av Tove Jansson. Om jag inte minns fel köpte jag den på flygplatsen innan vi skulle åka till Sicilien. Jag började läsa den direkt och blev inte besviken.

Sommarboken utspelar sig på en liten ö i den finska skärgården. Där tillbringar Sophia sommaren tillsammans med sin farmor och pappa. Sophias mamma är död, trots att hennes pappa är på ön tillsammans med Sophia och farmodern framstår han som mer frånvarande än närvarande. I kortare kapitel beskriver Tove Jansson relationen mellan barnbarn och farmor, deras samtal om det mesta som rör livet. Jansson målar även upp en så levande bild av ön de befinner sig på och sommaren att det känns som att jag besökt just denna ö, trots att jag aldrig varit i den finska skärgården. Nu är det nästan ett år sedan jag läste boken och jag kan fortfarande komma ihåg hur ön ser ut och de stämningar som beskrivs i boken.

Sommarboken är enkelt och vackert skriven. Tänkvärd och lätt att ta till sig. De olika kapitlen är som fristående noveller så egentligen går det utmärkt att hoppa och endast läsa delar av boken. Men det vore synd, då hela boken är värd att läsa.

Helt klart en bok att lägga till sommarens att läsa-lista.