Så länge jag kan minnas har jag varit skeptisk till novellformatet. Jag har helt enkelt tvivlat på dess förmåga att på några få sidor förmedla en hel berättelse. När jag ändå läst en novell som lyckats med detta konststycke har jag sett det som ett undantag och har inte övertygats om att genren är något för mig. Men jag har på allvar börjat ompröva min tidigare orubbliga tes. Novellformatet har sina fördelar. Att de är korta innebär att jag hinner läsa en hel novell även när tiden tryter. Det är även fascinerande hur en skicklig novellförfattare kan komprimera sin text och få ut ochförmedla essensen på bara några få sidor.

Parallellt med Presidentens hustru har jag börjat läsa novellsamlingen Ingen hör hemma här mer än du av Miranda July. Den är skruvad, oväntad och full av berättarfantasi. Jag tycker mer om vissa noveller och mindre om andra, några kan inte beskrivas som något annat än klockrena.