“Laleh, vi alskar daj!!!!! skriker en kille från publiken på bredaste skånska. Det blir upptakten till en koncert på nästan 2 timmar. Det känns inte alls så länge, snarare som 20 minuter. Det är som om jag förlorar greppet om tiden.

Hon är underbar, begåvad och ger ifrån sig en sådan glädje att det är en omöjlighet att inte ryckas med. Jag har tur, hon spelar mina favorit låtar. Magiskt. För andra gången i mitt liv vågade jag be om en autograf. Så nu sitter hennes ord på en poster på min dörr : )

Det är beundransvärt hur hon kan få ihop både text & musik så at det passar. Att kunna berätta en historia, förmedla något med så få ord som en låt faktiskt innehåller.  Inspirerande , själv har jag fullt upp med att få ihop texter…

Den första autografen jag vågade be om var Carl-Einar Häckners… Den postern har nu åkt ned ett snäpp på dörren för att ge plats åt Laleh. Förlåt Carl-Einar!